Direktlänk till inlägg 12 februari 2015
Nu är jag trött på dig din gamla översittarkärring som tror du har rättigheterna att bossa hur du vill.
"Erik kan göra det där"
"Men Erik det får du göra"
"Vart är Erik nånstan, han kan hämta ballongstället från källaren"
Jag säger ifrån när jag inte vill göra en uppgift speciellt om det handlar om att göra andras skit
något som jag anser är inom mitt "att göra" område. Och människor ifråga brukar oftast efter ett tag fatta vad jag känner är mitt eller ditt att göra när jag säger: "Nej det där får du ta tag i själv".
Så eftersom du nu inte förstår vad nej betyder, eller helt enkelt inte vill ta ett nej som ett svars allternativ och framför allt vägrar ge upp, hamnar vi lite i ett vägskäl.
Ska jag fortsätta acceptera det här dagligen, eller ska jag fortsätta acceptera det här, samtidigt som jag varje dag tills det jag sagt upp mig, ollar eller slickar på din te-kopp, för att sedan med ett leende titta på när du dricker ur den?
Ja du, bedöm själv. Och det finns verkligen inga alternativ till att kompromissa. Har försökt i 2 år. Det känns så bra att få avreagera sig.
War is on.
*Slick, Slick*
När man ser slutet av filmer brukar det vara lyckligt, komiskt eller rent utav sorgligt. Men detta är inget slut, det här är fortsättningen på något stort, mitt liv. Livet har nämligen så mycket mer att erbjuda än själva bloggandet om små till stora ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
||||
|